Prestationsångest?

Känns som jag får det när jag gjort någonting som jag vet att jag egentligen vill blogga om, när jag tagit bilder och allting. Så känns det bara jobbigt att göra det, man drar sig för det. Knasigt..

Alla hjärtans dag var det ju här för två dagar. Man skulle kunna tro att jag nu kommer dra en riktigt fin historia som är som tagen ur en film. Med tanke på att jag har en helt löjligt romantisk man. Men så är inte fallet. NEH!
Jag tycker egentligen dagen är rätt löjlig, folk känner sig tvingade att köpa presenter eller göra något fint. Man blir ju riktigt glad när man får fina saker eller blommor men det är ju ändå rätt väntat och man hade blivit lite smått besviken om det inte hände.. ?

I vilket fall, Hampus hade frågat någon dag innan om vi skulle göra nått speciellt av dagen eller ej. Min plan var redan då att jag skulle överraska honom trots allt. Så jag svarar "Njee jag vet inte, vi kan väl bara käka lite finare middag och sådär?" Aa okej svarade han.
Jag hade svårt att sova dagen innan för jag var så taggad för att fixa allt. Gick upp direkt efter Hampus åkt till jobbet. Städade i ordning lägenheten. Sen åkte jag och Therese till handen för att inhandla en halsduk till honom. (Han köpte en på nyår men den gav han bort till en liten tjej som frös..aw) Inhandlade även röda servetter, en liten nalle, en presentpåse, ett kort och ljus som blir till massageolja när man tänder dom. Och såklart maten. Åkte hem och satte igång att fixa allting.

Ställde in massa ljus i sovrummet, dukade upp bordet i vardagsrummet. Gjorde ett litet presentkort som skulle ge honom en massage, special valentines day suprise och såklart happy ending (sorry mami) av kortet.

På menyn stod det:

Rödbetscarpaccio med chevreost, ruccola, pinjenötter och hounung

Helstekt fläskytterfile med hasselbackspotatis och en kall sås

Kladdkaka med kokostopping, vaniljglass och melbasås



Jag hade bett Hampus ringa när han var nästan hemma så jag kunde göra mig klar så vi skulle åka och handla (trodde han) När han väl ringde och sa att han var utanför sa jag att jag inte var klar att han fick komma upp. Han suckade och tyckte jag var seg som vanligt. Jag stod redo vid dörren när han öppna och bad han blunda, knöt sedan en halsduk för ögonen på honom och ledde han in i badrummet och bad han duscha! Mest för att jag skulle hinna fixa det sista och slänga på mig lite smink.

Allt blev himla lyckat, maten, mannen blev glad för presenterna, ljusen som blev olja funkade skitbra och luktade riktigt gott och jag kände mig riktigt nöjd och glad över att det för en gångs skull var JAG som fick uppvakta Hampus. Det förtjänade han verkligen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0