Cpskalle!
Varje morgon står jag och syna mig själv i spegeln. Drar handen över magen, kollar mig från sidan tänker "å om det ändå kunde bara platt här, tänk om jag bara kunde ge mig fan på att gå ner lite överallt"
I mina ögon är jag inte smal, eller liten. Jag ser mig som lite mullig, eller rätt normal byggd, eller mitt i mellan kanske!
Men har börjat tänka på det där som fan. Alla mina kläder är i storlek xS-S, 34-36... Ända gången jag köper något som är M eller i strl 38 är om jag vill ha det slappt och oversize..Och de storlekarna är ju inte heller STORT. 36-38 skulle jag vilja säga är normalt för en tjej i min längd. Hur kan jag då tänka att jag är "tjock"...har ju konkreta bevis på att jag fan inte är det.. Om jag mitt i allt skulle bli tvungen att köpa kläder i 40 eller L kanske man skulle behöva börja tänka om lite! Sen finns det ju dom som bara är stort bygda, långa och lite grövre liksom. Dom måste ju såklart ha större kläder utan att de uppfattas som feta. Man jag kan ju bara utgå från mig själv!
Man har så stööörd bild på sig själv egentligen. Nu är ju mina tankar inte så extrema så att jag börjar svälta mig själv eller liknande. Men jag tänker ju på vad jag stoppar i mig. Speciellt nu inför sommaren. För tillfället kör jag på inga kolhydrater eller socker(godis, bullar, kakor m.m) Och ursäkten när folk frågar lyder "Nääj jag blir fet". Kan citera min käre man "Du kanske har blivit liite större sen vi började träffas men du har en jävla bit kvar tills att ens vara i närheten av att bli fet"
I mina ögon är jag inte smal, eller liten. Jag ser mig som lite mullig, eller rätt normal byggd, eller mitt i mellan kanske!
Men har börjat tänka på det där som fan. Alla mina kläder är i storlek xS-S, 34-36... Ända gången jag köper något som är M eller i strl 38 är om jag vill ha det slappt och oversize..Och de storlekarna är ju inte heller STORT. 36-38 skulle jag vilja säga är normalt för en tjej i min längd. Hur kan jag då tänka att jag är "tjock"...har ju konkreta bevis på att jag fan inte är det.. Om jag mitt i allt skulle bli tvungen att köpa kläder i 40 eller L kanske man skulle behöva börja tänka om lite! Sen finns det ju dom som bara är stort bygda, långa och lite grövre liksom. Dom måste ju såklart ha större kläder utan att de uppfattas som feta. Man jag kan ju bara utgå från mig själv!
Man har så stööörd bild på sig själv egentligen. Nu är ju mina tankar inte så extrema så att jag börjar svälta mig själv eller liknande. Men jag tänker ju på vad jag stoppar i mig. Speciellt nu inför sommaren. För tillfället kör jag på inga kolhydrater eller socker(godis, bullar, kakor m.m) Och ursäkten när folk frågar lyder "Nääj jag blir fet". Kan citera min käre man "Du kanske har blivit liite större sen vi började träffas men du har en jävla bit kvar tills att ens vara i närheten av att bli fet"
Sjukt hemsk bild! Dock tror jag att min kärlek till mat och lösgodis är för stor för att någonsin hamna i den där situationen!
Kommentarer
Trackback
